Stora är som sagt på praktik hos min äldre bror i Mariestad. Min brorsa är bagare/konditor och en jävligt duktig sådan. Han var precis som Stora enormt skoltrött i högstadiet och började som lärling hos en bagare redan då. Det räddade honom.
Nu får jag rapporter från Stora att det är skitkul på bageri och han får göra allt, nästan, såsom dekorera tårtor, göra semlor, maränger och gud vet vad. Jag borde ju veta hälften eftersom att jag jobbade på konditori under hela gymnasietiden men men.
Stora tycker det är inte så jobbigt att gå upp klockan 0500 och jag hör på hans röst att han känner sig behövd, han blir sedd, han är någon som räknas.
För en stund sedan fick jag ett sms att han vill sjukt gärna ha ett sommarjobb.
Alltså, jag vet inte. Men förr i tiden när ungdomarna jobbade från tidig ålder, när det var en lyx att få gå i skolan, då fanns inte emo kulturen eller rastlösa, ledsna och uppgivna tonåringar.
De hade en arbetsuppgift, de var behövda varje dag för att få livet att gå runt och det är ju det som är det stora felet.
När ingen behöver en, varför ska man då finnas till?
Jag är så sjukt glad och stolt över vår Stora och jag blir alldeles varm i hjärtat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar