Gnäll.

Jag ska inte gnälla, ska inte gnälla, hatar när folk gnäller, men kan man låta bli med regnvattnet som skvalar där ute, alla veckorna, dagarna kvar till semester, en hel lång tråkigt arbetsvecka framför mig (som visserligen lättas upp lite av att vi ser Joe Labero imorgon med Nilssons ) men ändå.
Jag veeeet att jag borde vara lycklig för att jag har friska barn, ett hus att bo i, ett jobb att gå till, en make och en hund att krama, en Stora som är på prao hos brorsan i Mariestad men ÄNDÅ.
Jag vill verkligen inte vara glad för ute regnar det och jag hatar grått regn och iskyla ända in i märgen.
Igår hade jag ont i en äggstock och tyckte fantastiskt synd om mig själv, att bli sjuk mitt i allt detta gråa men så imorse släpper det, i äggstocken men jag kan inte släppa den tunga surheten som ligger som en blöt yllefilt över mig.
Jag har flera roliga saker att se fram emot den här våren, sommaren ÅRET men kan inte låta bli att sjunka ner i tristessen, gnällandets och onöjdhetens dalar.
Fy fan.