Det är en alldeles vanlig vecka med Stora som vägrar att göra inlämningsuppgifter till SO:n i skolan. Jag viker flera kvällar för enbart honom, han och jag i glödlampans sken vid köksbordet. Utanför faller snö och jag önskar mig vara långtbortnånstans.
Återigen har kärleken havererat för Stora och då stängs allting av, hans smärta sitter utanpå hans smala, tunna kropp (klart som fan att han knäcks av kärleken, han är ju så tunn att hälften vore nog) och jag kan inte säga eller visa hur mycket jag förstår att det trasas sönder inom honom för det kan han aldrig tro på.
Mitt i allt ska skolarbete lämnas in och han stänger sin dörr och somnar med blöt kudde men jag är stenhård, life goes on and I'm the bitch och dagen efter är det sol och klara skyar i Storas huvud, han kommer hem och jobbar vid köksbordet, detta enorma träbord med skåror från middagar, fester, mellanmål och ensamma thé stunder. Han gör på 3 timmar det som tar 3 veckor från andra.
Sen visslar han och packar sin väska för morgondagen och frågar om lov för att få använda datorn.
Jag fattar ingenting. Utanför snöar det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar