Jobb.

Inte för att någon har efterfrågat det men jag funderade på det här med jobb och att vara arbetslös och hur hamnade jag där jag sitter och var skulle jag vilja vara och var hade jag varit om jag inte hade..ni fattar.
När jag gick i 9:an ville jag gå på teaterlinje på Norra Latin men alla mina kompisar skulle gå på gymnasium i Södertälje så jag vågade helt enkelt inte göra något sådant vajld änd krejsy. Istället gick jag Handel & Kontor och det kan jag än idag inte fatta varför men flera andra gick ju där och det var ju fint. Hela gymnasietiden jobbade jag extra på Tidermans konditori, jobbade kvällar och helger och säkert alla lov. Förresten började det tidigare än så, jag började redan i 9:an med att sommarjobba som städare, en sommar och det var en sommar för mycket. Någonstans kände jag redan då att blir jag städare så dör jag (börja inte nu, inget ont om städare men det var inte min grej helt enkelt). Allt efter det har varit en kamp för att inte bli städare.

Jag gick ut gymnasiet och fick genast jobb som kontorist på ett litet företag på Söder i Stockholm. Jag började alltså direkt att pendla. Inom kontor är kontorist längst ner på skalan. Där satt jag glad i hågen, vi hade bara en pc på hela kontoret, vi andra satt med skrivmaskiner. Fatta, det här var 1990! Datorn har inte varit här så länge som ni tror.
Efter ett år tröttnade jag, sa upp mig och drog till USA ett år som barnflicka. Då fick jag flytande engelska på köpet. Samt att jag fick veta hur man gör som vit, blond, ung tjej i Bronx en fredagskväll. En helt annan historia.

När jag kom hem var det kris i Sverige, nä, hela europa var i kris, Bosnien stod i lågor och Sverige gick in i FINANSKRISEN.
Där var jag faktiskt arbetslös ett tag, tror det var hela 5 månader eller något sådant. Då passade jag på att gå en betald datakurs av kommunen, finemang, lärde mig allt om word, excel, power point och DOS och en massa annat.
Sen fick jag jobb som barnflicka/kontors allt-i-allo på ett litet engelskt företag i Södertälje. Fick ännu mer engelska och massor med kundvana eftersom att jag skötte det mesta av deras kundkorrespondans.
1994 kom Stora. Jag började jobba redan när han var 8 månader, då jobbade jag som assistent på ett företag inom GE koncernen, jobbade 4 timmar varje förmiddag medans Stora var hos mormor. Sen fick jag jobb när han var ca 1 år gammal, inom uthyrningsbranschen, hamnade direkt på Ericsson där jag sedan fick fast anställning.
Alltså, inte en lugn stund och jag har fortfarande bara 2 års gymnasium i bagaget.
På Ericsson avancerade jag till Säljassistent och sedan till avdelningsassistent. Efter 2 till barn, Mellan och Lilla (99 och 00) och lite kringelkrokar till ett jobb på OM (finansbranschen) landade jag på Telia 2001 som VD assistent. Där vart jag kvar i 7 år innan jag sökte och fick det jag har idag.

Hela tiden har jag haft i bakhuvudet att jag tänker inte jobba som städare och hela tiden har jag tänkt att maten ska på bordet, hyran ska betalas och ungarna ska ha skor på fötterna så någonstans insåg jag ju att det är JAG som styr om jag ska jobba som städare och vill jag inte det får jag styra upp det själv.
Trots skilsmässor och vedervärdiga fighter om barn, lägenhet och pengar, trots sjukdomar och ledsamheter, värkande kropp och själ, trots regn och rusk och trasiga paraplyer så har det för mig inte funnits några andra alternativ än att jobba.

Vad vill jag säga med detta?
Ingenting. Absolut ingenting. Det finns ingen mening eller poäng, jag har inga goda råd.
Jo, bestäm dig för vad du inte vill bli och slit som fan för att styra ditt liv bort från det. Allt annat än det liksom.
Men det lustiga i kråksången är att kärvar det till sig så städar jag. Lätt som en plätt.