Det gör så ont.

Jag har så sjukt ont i kroppen idag att bara hälften kunde ha fått mig att stanna hemma men jag ruttnar på att vara hemma just nu, Mellan är hemma idag med, förhoppningsvis feberfri så att hon kan följa med skolan på utflykt imorgon.
Hade ridlektion igår och den gick SKITKASS, jag får inte till det jag ska göra på just den hästen, jag fattar vad instruktören säger men jag får INTE till det! Hjärnan är med men kopplar inte alls med resten av kroppen.
Mot slutet av lektionen märkte jag att instruktören började tröttna. Jag hade tröttnat. Hästen hade tröttnat. Jag började önska att hästen skulle slänga av mig så jag kunde bryta armen så kunde vi alla få åka hem.
Alla fick kliva av utom jag, jag fick varv efter varv efter varv med den där jävla övningen som jag fattade men inte fick till. Kändes som om jag stod i skamvrån. Jag ville bara gråta. Ett tag. Fy fan, 35 år och betalar för att åka och få skäll en gång i veckan. Kanske är det sånt jag tänder på egentligen?
Det har inte med hästen att göra det är mig det är fel på och fast jag VET att snart, snart klickar det och allt faller på plats, så tyckte jag otroligt synd om mig själv igår. Ont hade jag också. När man rider sällan är det tungt för kroppen att sitta upp, barbacka och jobba med en egensinnig häst.
Öveningen går ut på att jag ska vara mjuk. Mjuk är INTE en av mina styrkor inom ridningen. Jag slår på alla muskler jag har vilket resulterar i att hästen tokgalopperar. Jag är för korkad för att bli rädd. Och för korkad för att slappna av och bli mjuk i mina rörelser. Stel som en pinne sitter jag där och biter mig i läppen och surar. Förbannat.

Jaja, nästa vecka, nya tag.