Ta plats.

Det är dags att släppa Mellan lite. Att inte ge henne allt vi har, inte vrida ut och in på oss själva för att tillfredsställa henne. Hon måste dras med i andras kringelkrokar, få förståelse för att även andra har behov.

Lilla måste få komma fram i rampljuset, Stora likaså.
Ja, Mellan har krävt mycket och fått mycket, men nu ska de andra få.

Läser läxan med Lilla igår. Hon är så duktig. Men det ska man inte säga, hon har nog med duktighetskomplex, att alltid behaga, aldrig vara till besvär, bara finnas vid sidan om.
När hon läst klart kysste jag henne i nacken och sa att hon var den bästaste Lilla.
Den bästaste i världen.
Tänkte; du borde krångla lite.
Men det säger man inte, man väcker inte den björn som sover.