Full eller bara ful.

Läs Katrin Schulmans vedermödor på hennes blogg, länken finns till höger.
Jag lider lite med henne, jag har varit i samma sits. Fast ok, jag blev inte nerbrottad men väl ombedd att gå "för att jag var för full".
Jag hade en helkväll i Haninge hos en god vän med mat och dryck och i den sena timmen beslöt vi oss (på min inrådan) att bege oss till den lokala puben för en öl.
Vi kom in i en öde lokal, beställde varsin öl och satte oss ned. 5 minuter satt jag sen kom en vakt och bad mig gå ut eftersom jag var för full.
Klart som fan att jag var full annars hade jag ju inte befunnit mig på en öde, sketen lokalpub i Haninge vid den tiden på dygnet?
Hade jag bjudit till och öppnat truten hade jag säkert blivit nedbrottad och anmäld för hot mot tjänsteman men jag knep käft, gick ut och ställde mig att vänta. Kvar inne var min gode vän och hon är inte den som är den utan krävde att få träffa chefen och det slutade med ursäkt och bla bla bla. Nu var det inte det jag skulle poängtera utan
vad är för full? Var går gränsen?
I min värld är man för full när man kräks. Eller slår någon. Eller kissar på golvet.
Om man vinglar, spiller lite ur sitt glas, skrattar högt eller dansar svenne-banan dans på dansgolvet, är man inte för full. Då har man en jävligt kul kväll. Men det är kanske det man inte ska göra? Ha en kul kväll alltså?
Jag tror att vakterna på vissa ställen är så bittra för att de
a) inte kom in på polisskolan
b) måste jobba och vara nyktra medans partynissar svirar omkring och har rrrooooligt

Det är därför de bestämmer sig för att plocka någon.
Mitt tips är: håll käften och gå. Bjud dem inte på minsta lilla tillfälle att brotta ner dig, hävda inte att du har rätt. Bara gå. Och gå aldrig dit igen.