Gårdagen gick bra för mellan, "bara" ett stort utbrott i skolan men according to teacher "som vanligt" i allt beteende så det vette faan vad medicinen gör och inte gör. En av biverkningarna kan vara aptitlöshet men hon äter och äter och bajsar och bajsar, helt chockerande, hon brukar gå på toa en gång i veckan, typ.
Men sen så, vid 19 tiden igår, då small det, antagligen när medicinen gick ur kroppen, ett hejdundrande utbrott utan dess like och man kunde se hur den lilla kroppen nästan exploderade av allt knas inombords och lilla, lilla hjärtat. Vi pratade och myste efteråt och jag nämnde vad jag trodde, att utbrottet berodde pga medicinen gick ur och hon nickade åt det. Sedan, satt vi i soffan och tittade på Bygglov, som vi äälskar, barnen och jag. Lilla och jag i en soffa, Mellan i den andra, själv. Kom hiiit och mys sa jag, jag vill att du sitter här vid oss.
Neeej, ni kommer bara att bli irriterade på mitt hmmmande, säger Mellan.
Så pass medveten är hon om sina tics, hennes hmmande som ibland stegras men ibland inte nästan finns alls.
Lilla lilla hjärtat.
Hon somnar tungt efter lite pysslande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar