Snö.

Så vaknar vi då upp med snö.
5 dagar kvar på det satans jullovet och snön behagar komma NU. Det är så man kan gråta.
Har ni tänkt på hur tyst världen blir när snön kommer? Innan de har hunnit ploga, låter bilarna, tågen och bussarna tystare. Inte för att jag bor i storstan så det är ju inte någon hejdundrande trafik men ändå, ni fattar.
Fåglarna tystnar, som om det är svårare att sjunga när det har fallit snö.

Idag river vi fram alla overaller, alla vantar alla allt för nu jäklar ska ungarna ut i snön! Och jag med, jag ska åka pulka och stjärtlapp.
Först ska jag bara ta Mellan till läkaren och få medicin sen ska jag bara till BUP för interjuv sen ska jag bara lämna en kasse kläder till sonen som vill stanna hos sin pappa ett par dagar extra.

Se där, där smög jag in det. Sonen har ju en alldeles egen pappa som jag inte har delat bostad med sen 96, men dock bekymmer har jag delat med denna pappa som just nu, är ganska ok.
Så nu var det ute. Jag är en av dessa white trash mammor som Malin Wollin (Fotbollsfrun) skriver om, usch ja, jag är riktigt hemsk. Tycker hon.
Själv tycker jag det funkar ganska bra.

Iallafall, jag älskar snö.
Snö=utelekar=friska människor=tycker vi om.