Hejdå barnen

Jodå, de somnade skapligt igår och klev upp skapligt också fast Mellan fick psykbryt (f'låt men det ÄR ett passande namn för det tillståndet!) precis när vi skulle gå men men, ett litet varje morgon brukar hon ha och det kan bero på vad som egentligen, kanske att hon inte hittar sin mössa, eller att det regnar eller....ja ni fattar.
Det var iallafall trevligt att åka till jobbet idag och barnen såg fram emot att komma till skolan och jag slöt en pakt med mig själv om att INTE låta barnen vara lediga så här länge en gång till, jag skiter i alla moralpredikningar och samvetskärringar, Mellan behöver sin skola, sitt fritids, hon behöver sina rutiner och syften och mål med dagen, att vara ledig är inte det ultimata för henne. Eller oss andra heller för den delen.
En av biverkningarna av att äta Concerta kan vara aptitlöshet och där låg hon redan lite i riskzonen, hon är mager som en jakthund och har ganska petiga matval men NU, nu minsann, äter hon som en jag vet inte vad, BJÖRN? Hon är ständigt hungrig och vi matar och matar med ett leende på läpparna för det vet ju alla, att går man omkring små hungrig hela tiden så får man andra onda saker som ont i huvudet osv osv och med tanke på hennes tempo, bränns det innan det har landat i magsäcken.
På fredag ska vi träffa läkaren igen och diskutera veckan som gått och som det ser ut nu så gör inte lägsta dosen ngn nytta, eller nytta och nytta, men vi märker ju ingen skillnad alls, det är från 0 till 100 och oerhöra humörväxlingar och ticsen har blivit värre (hon hummar till, säger verkligen hmmm med basröst och när hon har gjort det 45 gånger under en 1 minutsperiod blir man galen och hon blir galen själv för hon är så medveten om det).

Annars då? Bilen går bra? Jovars. Satans vad grått och trist det är ute.